Nu ska fler svårt sjuka barn i Tanzania få förutsättningar att kunna räddas till livet. Filip Carlsson, ST-läkare i barn- och ungdomsmedicin på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Huddinge, kartlägger vården på Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam, för att hitta de områden som behöver prioriteras. Projektet stöds av Life Support Foundation.
Hur kom det sig att du ville göra detta projekt, Filip?
– Jag ville i samband med mitt forskningsprojekt som ST-läkare i barnmedicin få chansen att uppleva en sjukvård som skiljer sig från den svenska. Jag vill vara en liten del i att förbättra läget för patienter som inte har de resurser som vi förväntar oss här hemma.
Vad går projektet ut på?
– Projektet går ut på att försöka kartlägga förutsättningarna för omhändertagandet av svårt sjuka barn på sjukhuset Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam. Vi frågar både läkare och sjuksköterskor vilken träning de fått, vilken utrustning de har tillgång till och hur arbetet fungerar när de tar hand om svårt sjuka barn. Vi ser också över utrustningen för akuta situationer på avdelningarna och akutmottagingen. På det sättet vill vi hitta de områden som behöver prioriteras för att öka vårdens kvalité, för att i slutändan fler svårt sjuka barn ska kunna räddas till livet i samband med allvarliga försämringar av deras hälsotillstånd.
Hur känns det att vara på plats och jobba med detta?
– Det är väldigt kul att få komma igång! Jag har fint stöd på plats i arbetet från den erfarna barnendokrinologen dr Kandi Muze och en ung kollega, dr Mathias Amende. Hemifrån har jag stöd av min svenska handledare dr Helena Hildenwall. Det är intressant att få se vården på plats på Muhimbili och att få höra om mina tanzaniska kollegors upplevelser och behov för att kunna göra ett ännu bättre arbete när deras patienter blir allvarligt försämrade.
Vilka är dina främsta intryck?
– Många har någon gång genomfört utbildningar i omhändertagande av svårt sjuka barn, men saknar repetitionsutbildningar som gör att man kan befästa kunskaperna. Det kan vara väldigt stressande att ta hand om ett svårt sjukt barn och färdigheterna för det behöver sitta ”i ryggmärgen”. Vissa delar av utrustningen behöver också ses över. Här handlar det ofta om att rätt sak kanske finns på avdelningen, men ändå inte fungerar eller är tillgänglig när väl en akutsituation uppstår.
Vad hoppas du att projektet ska leda till?
– Att sjukhuset får hjälp med att identifiera och åtgärda de områden där personalen upplever de största problemen, så att fokus och resurser läggs där de bäst behövs. Samarbetet mellan Life Support Foundation och Astrid Lindgrens Barnsjukhus och Muhimbili fokuserar just kring arbetet med akuta situationer och svårt sjuka barn och jag hoppas att även det samarbetet kan effektiviseras när vi ser var möjligheterna till förbättring är störst.
– Med rätt verktyg hoppas jag att läkarna och sjuksköterskorna på plats ska få bättre förutsättningar att göra ett bra jobb när deras patienter blir allvarligt försämrade.
