När doktor Phillip Muhochis patient dog i havandeskapsförgiftning, adopterade han hennes två barn.
– Jag var den som var där från början och försökte rädda hennes liv. Jag kände ett ansvar att ta hand om de små som hon lämnade efter sig och se till att de får det bra.
Phillip Stephen Muhochi vaknade klockan tre på natten av telefonen. Det var en 33-årig kvinna, gravid i vecka 35, som ringde:
– Doktorn, jag känner mig så sjuk, sa hon och frågade vad hon skulle göra.
Mödradödligheten är hög i Tanzania. Närmare 10 000 mammor dör i samband med förlossning varje år. Doktor Phillip, som gått Life Support Foundations kurs och arbetar på Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam, vet hur skört livet kan vara.
Vi möttes på SATA, den årliga konferensen för anestesi och intensivvård i Tanzania, där temat var just hur fler mammor ska överleva. Life Support Foundation, som arbetar aktivt för detta, medverkade.
Den där natten, två månader före konferensen, såg Phillip till att den höggravida kvinnan snabbt kom in till närmsta sjukhus, Bagamoyo District Hospital. Men efter en timme ringde hon honom igen.
– Jag vet inte om jag kommer att klara mig, sa hon till mig.
Han tystnar en stund med ett stråk av sorg i blicken. Sedan fortsätter han sin berättelse.
– Jag kastade på mig kläderna, ringde en anestesiläkare och skyndade mig iväg till Bagamoyo. När jag kom fram hade hon högt blodtryck och var väldigt sjuk.
Phillip tog med sig kvinnan i ambulans till Muhimbili, som är ett större sjukhus. Hon hade drabbats av svår havandeskapsförgiftning, så kallad HELLP-syndrom. Eftersom det var bråttom att föda fram barnet gjordes ett akut kejsarsnitt.
– Men det var för sent. Mamman dog där på operationsbordet, berättar Phillip. Jag stod där med hennes babypojke i armarna och undrade vad jag skulle göra.
Han begav sig till kvinnans hem, där han mötte hennes större son tillsammans med en barnflicka. Pappan fanns inte längre kvar hos familjen.
Dr Phillip beslutade sig för att ta med sig de båda barnen hem till sin egen familj.
– Fyraårige Ibrahim frågade efter sin mamma, han ville träffa henne. Jag försökte förklara för honom att hon nu var i himlen.
I det egna hemmet fanns redan två adopterade barn förutom de två biologiska. Phillips bror dog bara 37 år gammal och lämnade efter sig en son och det andra barnet tog de hand om när en vän avled i en bilolycka.
– Vi visste alltså hur svårt det är för barn att hantera förlusten av sina föräldrar, säger han.
På kort tid har Phillips familj vuxit sig ännu större – något som han inte ångrar. Han vet att han har ett viktigt kall som läkare, men känner också ett ansvar som medmänniska och far.
– Det känns bra. Jag har sett hur tufft livet kan bli för dem som hamnar på barnhem. Det smärtar mig. Jag ville inte att de här barnen skulle fara illa.
Babyn, som nu hunnit bli några månader gammal, heter Gabriel. Dr Phillip talar med ett leende om att namnet betyder ”Gud är min styrka.”
