Vilken är den bästa strategin för att förbättra intensivvården i lågresursmiljöer? Den frågan lyftes under ett webbseminarium nyligen, arrangerat av European Society of Intensive Care Medicine, ESICM, där Dr Tim Baker medverkade. Bland annat berättade han om hur Life Support Foundation utvecklat Vital Signs Detected Therapy, för att enkelt bedöma och prioritera vård av svårt sjuka patienter.
Till utmaningarna inom vård av svårt sjuka patienter i världen, hör att den ofta förmedlas utanför intensivvårdsavdelningarna och det är svårt att få fram tillförlitlig statistik.
– Världen tenderar att presentera siffrorna på sjukdomsbasis vilket gör det svårt att avgöra hur många människor som dör av akut sjukdom, säger Tim Baker. Men det handlar om miljontals dödsfall och ännu fler miljoner människor som är allvarligt sjuka, så problemet är enormt.
Han medverkade i seminariet tillsammans med Rashan Haniffa och moderator var Nish Arulkumaran.
I början presenterades en brittisk undersökning där hela 62 procent av de svarande bedömde träning som den viktigaste faktorn för att förbättra intensivvården i lågresursmiljöer. Betydligt längre ner på listan hamnade exempelvis utrustning och forskning.
Det framhölls att globala riktlinjer oftast skrivs från ett högresurs-perspektiv och inte fungerar i lågresursmiljöer.
– De riktlinjer som tas fram behöver vara pragmatiskt användbara. Såväl träning som rutiner och infrastruktur behöver tas med i beräkningen, sa Tim Baker.
Antalet dödsfall relaterade till anestesi (narkos) är 1 per 185 000 i Storbritannien. I Malawi och Zimbabwe är siffran 1 per 500, i Nigeria 1 per 380 och i Togo 1 på 133 dödsfall.
Ofta är det svårt att samla information som visar varför exempelvis en mamma som förlöstes med akutsnitt dog trots att hon kom till sjukhuset i ett tillstånd som var behandlingsbart. Det tydliggör vikten av att observera och dokumentera varje steg i behandlingen och de tecken som syns, samt kommunicera dem för att vidta åtgärder. Denna process är ofta mycket otydlig.
– Här kommer vi som intensivvårdsläkare in, sade Tim Baker. I lågresursmiljöer är det ofta stort fokus på diagnosticering och korrekt behandling, men det är ofta minst lika viktigt att prioritera insatserna utifrån sjukdomsförloppet. De som är mycket sjuka kräver en annan form av insatser och de behöver dem omedelbart. Det handlar om Life Support, ABCD, som vi är experter på.
Han beskrev arbetet med VSDT, Vital Signs Detected Therapy, som han tillsammans med medarbetare inom Life Support Foundation tagit fram. Enkla mått kan användas när det inte finns tillgång till mer avancerade metoder och även lägre utbildad personal kan tillämpa denna metod för att bedöma patientens tillstånd. Hur bra patienten klarar att gå säger exempelvis mycket om hur allvarligt läget är.
När VSDT och så kallade ”danger signs” infördes på en intensivårdsavdelning vid ett sjukhus i Tanzania ökade den akuta behandlingen utifrån dessa parametrar från 23 till 73 procent. Dödsfallen bland patienter med lågt blodtryck minskade från 92 till 69 procent.
Slutligen talade man om bristen på kliniska data inom detta område. Tim Baker berättade om det pågående forskningsprojektet ”Critical Illness and Sepsis Prevalence & Outcomes Study” (CRISPOS), vars syfte är att kartlägga situationen i världen och hitta sätt att förbättra vården av allvarligt sjuka patienter.
Lyssna till hela webbseminariet här
Läs mer om Tim Baker och Life Support Foundations arbete i Malawi:
Stärkta insatser för att rädda liv i Malawi
Research Project on Critical Illness launched in Malawi
