Mötet med svårt sjuka spädbarn och den omedelbara effekten av ny kunskap i akutsjukvård. Dessa är de starkaste intryck som Emilia Klingstedt fick under resan till Dar es Salaam, Tanzania, med Life Support Foundation. Trots den tuffa vardag hon mötte så väger hoppet över.
– Min främsta drivkraft är att få dela med mig av allt det jag fått till andra, säger Emilia Klingstedt, barnmorska.
Ett resultat av den är att hon för första gången medverkat under Life Support Foundations kurser i akutsjukvård på Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam nu i november.
– Min uppgift var att föreläsa om återupplivning av nyfödda barn och leda scenarioövningar. Jag fick spegla min egen verklighet för läkare och sjuksköterskor i Dar och få input från dem. Vi hade givande diskussioner som gav ömsesidig förståelse inför de olika förutsättningar vi arbetar under.
Hon berättar att hon alltid varit nyfiken på hur sjukvården ser ut i andra länder. När hon studerade till barnmorska läste hon en kurs i global hälsa där hon fick möjlighet att göra praktik i Indien. Det födde en vilja att göra mer.
Sedan dess har Emilia hunnit jobba som barnmorska i över tio år och fött tre egna barn. Numera är hon omvårdnadschef på Barnkirurgen vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm.
I våras deltog hon i Life Support Foundations orienteringsdag och blev senare antagen som föreläsare under höstens kurser. Hon berättar att hon i förväg var lite nervös inför att vara borta från sina barn, men att allt har fungerat bra.
– Jag är otroligt glad och tacksam över att jag fick chansen att åka. Jag samarbetade med ett riktigt superteam och vi hade väldigt roligt tillsammans.
När hon får frågan vilka de starkaste intrycken var under resan, så tvekar hon inte:
– Det första var att få gå runt på sjukhusen och se hur deras vård ser ut. På neonatalavdelningen såg jag oerhört sjuka barn som inte har samma förutsättningar som för tidigt födda här i Sverige. Man gör vad man kan för att hjälpa dem, men saknar tillräckliga resurser. Jag gick därifrån med tårar i ögonen.
– Jag berördes också starkt av vad som hände under våra scenarioövningar i återupplivning av ett nyfött barn. Deltagarna förstod hur de skulle göra, men gick förbi varandra. Det var fantastiskt att se vad som sedan hände när de på vår inrådan började kommunicera och samarbeta. Plötsligt fungerade allt så mycket bättre.
Efter resan finns en känsla av att ha gjort verklig nytta, att de verktyg som förmedlats i grundläggande ABC och akutvård, kommer att göra skillnad.
– I sitt avslutande tal framhöll kursledaren Susan att deltagarna har ett ansvar för att förvalta det som de har lärt sig, så att fler kolleger får del av kunskapen. Jag hoppas att det leder till att arbetet fortsätter även när vi inte är på plats.
Den viktigaste lärdom hon själv tar med sig vidare är ett vidgat perspektiv, en insikt om vilka fantastiska förutsättningar som finns inom vården i Sverige, trots vissa brister.
– Min önskan är att vi genom dem ska kunna fortsätta att hjälpa våra kolleger i andra länder. Ibland tror man att det behövs så mycket dyr teknik, men att till exempel använda en checklista inför en operation, så att alla är med på banan och gör rätt sak, är nog så viktigt.
Även om verkligheten, med enorma utmaningar inom akutsjukvården och hög mödra- och spädbarnsdödlighet, blivit påtaglig för Emilia, så känner hon att det finns hopp.
– Jag har tydligt sett att man med små medel kan göra stor skillnad, och därför känner jag inte maktlöshet. Ur det svåra jag såg på neonatalavdelningen föddes istället drivkraften att göra ännu mer.
Du kan också bidra till detta viktiga arbete. För att bli månadsgivare gå in här!
